Jag flyttade från ett jordbruk med självhushåll, djur, ekologiska odlingar och skogsbruk med jakt och fiske på Värmlandsnäs. Kom upp till Jokkmokks myrar, skogar och fjäll 1986, till Purkijaur i odlingszon 8, två mil norr om polcirkeln. Nu är trädgården på lite drygt 1.000 m2. Vissa vintrar får vi mycket snö och vi har en lång ljus vårvinter. Har provat att ha tunnelväxthus, men det är tungt jobb att skrapa av snön eller klä på och av tunneln, från växthuset skrapar jag ändå ner snön ett par gånger per vinter. Mot slutet av våren strör jag ut aska över bäddarna i trädgården för att få snön att smälta lite fortare. Midnattssolen kan ställa till det, till exempel jordärtskockor växer sig höga och kraftiga, men blommar inte och ger inga knölar. Ett år gick alla purjoplantor i stock, mangold vill gärna blomma här och björnbär blommar innan det finns insekter. Men den korta solintensiva sommaren ger oss god potatis, fin kraftig kål som växer ifrån skadedjur och delikata sallader. Det gäller att hitta sorter som mognar fort med bra lagringskvalitet. Vi har inga mördarsniglar, brukar inte ha något problem med bladlöss och har sällan kålfjärilar.

Varför odla egen mat

För det första så är jag uppväxt med självhushåll som en naturlig del av årsrytmen. Så drivet att odla har jag väl grundat i mig och jag tycker mycket om att äta bra mat. Mat som ger glädje från tallriken och i min kropp. Fördelen med att ha många sorter är förstås att alltid några blir till riktigt bra mat. För övrigt så är detta en pensionsförsäkring, helt logiskt ser jag att min pension blir låg och om dessutom världsläget tippar så blir överlevnaden lättare med egen odling, tillvaratagande och förvaring.

Medicin och glädje i vår trädgård

Har ett par rosenrotplantor som jag delar och skördar av. Rötterna får torka i småbitar och sen dra i vodka, droppar av detta tar jag när jag har ”gröt i huvudet”. Livet blir bra mycket roligare när det klarnar i tankarna! Nedanför lillstugan växer kvanne, mest för att det är roligt, kvannerötter plockar jag i en gammelskog för att mota infektioner med. För några år sedan flyttade vänderot in i trädgården, jag gör likadant med dess rötter och använder dropparna när jag känner mig orolig och har svårt att somna. Odlar även ringblommor för ringblomssalva. För några år sedan började jag tappa björkarna runt trädgården på sav. Största delen jäser jag och tappar på flaskor som vi dricker tidigt året därpå och ut över sommaren. Min mans björkpollenallergi har nästan försvunnit sedan vi firar vår med denna porlande svalkande dryck. Av det vilda och av det tama i vår trädgård hittar jag även en hel del blad för mina trädgårdsteér. Trädgårdsarbetet ger mig muskelstyrka, inspiration, gör kroppen och knoppen glad och det ger spänning. Kan vara helt ljuvligt men ibland helt läbbigt, som när planta efter planta möglar (bönor och gurkor sommaren 2017) och dör. Och bildmässigt finns ju hur mycket som helst att hämta i en köksträdgård, i denna gäller det att hänga med, allt växer häftigt och fort i midnattssolens ljus.

Pensionsförsäkringar

Växthuset och jordkällaren byggde vi under ett par år då vi hade pengar över. Dessa är verkliga pensionsförsäkringar! Vi hade ett mindre växthus tidigare, som vi byggt av gamla fönster, när det nya var klart rev vi överdelen av det gamla och använder detta nu till vindskydd för sallad, lök, blommor och kryddgrönt. I det nya växthuset satte vi nya glas som vi köpte i en bunt. Vi lärde oss nästan att skära glas! Växthuset står på en syll som ligger på en tjock grusbädd direkt på marken som här är fast. I växthuset odlar vi i stora lådor med plastbotten och i stora krukor. Vatten tar vi från viken, pumpar upp i två badkar eller vattnar direkt, vikens vatten blir varmt ganska fort på våren så det är fint att vattna med. Vi har el draget till växthuset för extra uppvärmning under sen vår med frostnätter. För småplantor som jag förgrott i ateljén, sätter jag upp ett isolerat litet tält i växthuset, ett tält med termostatstyrd värme och belysning styrt med timer. Därifrån planterar jag ut på friland och i växthuset. Jordkällaren står skuggad av träd, vi grävde ur backen, lade ett tjockt lager grus med dränering runt och murade en låg vägg. På väggen ställde vi en glasfiberarmerad plasthuv med lutande dörr, som vi köpt färdig. Detta har vi isolerat med sand, markskivor, jord och torvblock, sen besått med blommar och gräs. Jag har jämnat till formen med grästorv och vilda blomplantor från trädgården, detta för att snön skall lägga sig i ett jämnt lager över hela. Vi byggde ett förrum för ett frysskåp och litet lagerutrymme. Detta är ju även en fin luftsluss som underlättar att gå ner i källaren under riktigt kalla vinterdagar. I källaren förvarar vi potatis, morötter, kål, syrade grönsaker, inläggningar samt hermetiserade safter, bär och tomater. För mig är det en ren fröjd att gå ner i källaren, en känsla av trygghet och rikedom.

Lagra mat, lagra sol

En del grönsaker förväller jag och fryser in, som ärtor, bönor, brokolli, blomkål och savoykål. Bladgrönt, blomblad för salladspynt och blast för stuvningar, fryser jag in färskt direkt i luftiga i stora påsar, krossar sen bladen och förvarar det fryst i burkar. Så här gör jag åxå med kålblad mm till vintergrönt åt hönsen. Mycket grönsaker syrar jag under sensommar och höst, med början så fort det finns ett överskott i trädgården. Blandningarna blir lite olika, allt efter vad som går att skörda vid tillfället. Syrade grönsaker håller sig fina och goda i flera år. Alla bär, både tama och vilda, hermetiserar jag utan tillsatt socker, de håller åxå i flera år. Jag brukar även koka några stora grytor med färdiga soppor, på tomater, squash eller rödbetor, som jag åxå hermetiserar i lagoma glasburkar. Tomater kokar jag ihop och hermetiserar, ibland med gräslök och kryddgrönt. En del kryddor och tomater torkar jag. Har experimenterat med, med varierande framgång, att torka andra grönsaker samt kött och fisk och att salta fisk. Ett riktigt lyckat experiment är den jästa björksaven!

Högbäddar, täckodling, vindskydd och odlingsdukar

I vår trädgård odlar vi på högbäddar, i perioder under odlingsdukar mot kålmal och för värme, med vindskydd av buskar och glas och största delen av tiden är jorden täckt av löv, gräs, halm eller gammalt ensilage. För att solen ska smälta snön fortare på våren strör jag ut aska över trädgården. När bäddarna tinat fram krattar jag ner täckmaterialet i gångarna, det isolerar ju en del om det ligger kvar. Det gäller för oss att värna om värmen i jorden. De utefrösådda plantorna får bli lite stora innan jag bäddar om dem nytt täckmaterial. När jag gör nya odlingsbäddar börjar jag med att ha potatis, lägger ut allt täckmaterial jag har direkt på marken, bökar upp lagoma hål i täcket, lägger en näve jord och förgrodd potatis i varje, så trycker jag lätt ihop öppningarna så att potatisskotten enkelt hittar upp i ljuset. Sedan är det bara att låta det hela vara och invänta till skörden! Maskarna jobbar på och efter några år är där fin matjord.

Kompostera, mata maskar och odla matjord

Hönsbajs samlar jag i stora tunnor över vintern och gräver sen ner det i odlingslådor ute och inne i växthuset. Under barmarkstiden får hönsen sin mat ute i sin voljär, de sprätter runt med gräs och blast samt matrester från ett café, de tillverkar en fantastisk halvkomposterad massa fin att bara lägga direkt i odlingsbäddarna. Voljären för hönsen skyddar dem mot både rovfåglar och rävar, har lagt ut nät på marken runtom så att räven inte kan gräva sig in. Komposterna med ogräs, renhår, benrester, döda ekorrar, löv, grova skaft från trädgården och matrester som inte hönsen ätit upp, får stå i cirka tre år. Jag orkar inte vända om dem. Sedan gräver jag ner materialet i rännor i odlingsbäddar eller täcker med det. Jag har genom åren fått mycket täckmaterial från grannar, mest gräsklipp från deras gräsmattor. Det är fantastiskt att se hur maskarna över en sommar kan dra ner stora fläckar med tjockt gräslager.

Granuddenpotatis, en halvmandel

Kaj Edeborg, Jokkmokk, berättar: Någon gång runt milleniumskiftet, när jag arbetade i Fjällträdgården, besökte jag Margit och Hans Österman i Pertinjaur och var med när de tog upp sin potatis. Såg genast att det var nåt enastående jävla fint som jag inte skådat förr! Femtio år tidigare, när de gifte sig, tog Margit med sig denna potatis från sitt barndomshem i Granudden. Hans krattade i alla år ihop ”gäddgräs” utefter Pertinjaures stränder, kärrade upp och gödslade potatisen med det. Jag fick fem kilo med mig till Fjällträdgården och anlade en potatisodling med Potatisbacken i Ammernäs i åtanke. Sluttande mot söder. Jag satte potatisen i midsommarveckan och den var klar till surströmmingen i första halvan av augusti! Min chef i Fjällträdgården sände några av dessa potatisar till Alnarp för artbestämning. De gick igenom runt 600 sorter, men den fanns inte i Alnarps genbank och de kunde inte heller hitta den i Europa eller i Ryssland! De provodlade och fann att den inte gick fram och en kompis i Falun provade sen med samma usla resultat. Denna potatis behöver sol dygnet runt för att bilda knölar! Sedan starten har Granuddenpotatisen odlats i Fjällträdgården varje år och jag odlar den här hemma i villaträdgården, Gun odlar den i Purkijaur och den odlas av en trädgårdsentusiast i Vuollerim.

Nässlor från Kalix och daggmaskar från Dragnäs

När vi flyttade hit för 30 år sedan, fanns inte nässla och ingen daggmask i det då tunna matjordslagret. Med en gammal hökompost från goda vänner i Dragnäs kom en mängd ljuvliga daggmaskar. De finns nu i hela trädgården, vilket gläder en gammal bonde! Nära min mans barndomshem i Kalix växte fina bestånd av nässlor, tog vi hem några plantor och satte här bakom huset och bodan. Här har vi vår utepissplats och här lägger jag torrt gräs, lortar och kottar som jag krattar ihop i hundgården på våren. Nässlorna har spridit sig fint, men jag får hålla undan vildhallon som jag åxå planterat dit och som likaså sprider sig.

Utetoalett, prevete, dass, hemlighus, avträde … eller, varför skiter vi i inte dricksvattnet?

Vårt utedass har urinseparering, jag samlar urinen i hinkar eller det får rinna ner i en gräs- och lövkompost, tar det sedan till odlingslådor och högbäddar. Bajskomposten gräver jag ner när jag gör nya perennrabatter för blommor. När vi byggde huset byggde vi dasset, att skita i dricksvattnet inomhus var aldrig ett alternativ. Vattenklosetter är ett globalt misstag! Att ha utedass tycker jag ger fördelar mot att sitta inne: vardagsrummet blir större, en följer närmare väderväxlingar och årstider, ser fler djur och känner tydligt trädens närvaro. Norrsken förhöjer många nattliga utebesök!

Gräsmatta inget för mig

Något så tråkigt som en gräsmatta får en leta efter. Men, jag är ju storligen förtjust i att få gräsklipp från grannarna. Bästa täckmaterialet och supermat för daggmaskar! Om jag orkar så klipper jag några gångar med vår handdragna gräsklippare, bara som en markering var det är tillåtet att gå. Här var ju en mager äng då vi flyttade hit, tre eller fyra olika låsbräkensorter växte där nu odlingsbäddarna är. Lite ängskänsla finns ändå kvar här och där med vilda blommar för humlor, fjärilar och för oss. Under våra vinbärsbuskar och de ännu små blåbärstrybuskarna får gräset växa tills det lätt går att dra bort för hand. En gång per sommar kryper jag runt under buskarna och river bort gräset som blir till fint täckmaterial. 

Tankar om humlor och bi

När jag var bonde i Värmland hade jag biodling, förutom djur, säd, grönsaker och vallar. Har haft lite funderingar på att ha två bikupor här, men tvekat på grund av den långa vårvintern. Och när min syster, biologiprofessorn, berättade om hur tama bin skulle äta all mat för humlor och vildbin, då bestämde jag mig för att bjuda in de vilda istället. Planerar att bygga, ordna, fixa olika ställen för både sommarbon och vinterbon, för humlor och vildbin. Och försöka odla bra nektarväxter för så lång säsong som möjligt. Runt trädgården finns några sälgar som ger den första humlematen, de verkligt sjunger på våren!

Vintervila och odlingsvila

Har gjort några försök att övervintra kryddor i kökets sydfönster, de överlevde som spinkiga trådar till i början av januari. Inte heller alla vanliga krukväxter klarar av så lång tid med lite eller inget solljus. Ska det gå måste en ha växtbelysning. Känns inte hållbart, skönt att odlingsvila själv åxå. För min del behöver jag odlingsvila vart annat år. Under viloåret köper jag bara några få färdiga plantor till växthuset, sår lite rädisor, sätter potatis och sår korn och havre på de övriga ytorna. Säden blir hönsmat och täckmaterial. Det året gräver jag och bygger i trädgården, i lugn och ro.

 

Tidningsartikel 

-
(klicka på bilden för att öppna)

Susanna Rosén har skrivit och fotat för denna artikel i Allt om Trädgård nr 3 2019.